På bussen

Och är väl på bättre humör, men nu kommer dem här verkligen saknade känslorna på Dylan, jag har art borta u två veckor och det är alldeles för mycket, börjar stan gråta nu, men kan ju inte göra det i bussen direkt...
Fyfan vad jag älskar han och han är verkligen det bästa i mitt liv.


Sitter på bussen nu, framme halv tre!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0